Dennis Olsson

Storstipendiat i filologi

Som en del av mitt avhandlingsprojekt ”Kiasmen i romersk litteratur” ämnar jag under min vistelse vid institutet i Rom undersöka den kiastisk-narratologiska strukturens konceptualisering under tidig kejsartid, i synnerhet utifrån Ovidius berättelse om Pyramus och Thisbe i Metamorphoses. Kiasmen avser vanligen en stilfigur där en sats speglas syntaktiskt runt en tydlig mittpunkt (jfr. Shakespeares kända ”fair is foul and foul is fair”) men den här spegelstrukturen återfinns även på narratologiskt plan i olika texter. Den är i grund och botten en inverterad parallellism. Eftersom strukturen är speglad är den också självreflexiv och tycks ha lämpat sig väl åt metatextuella lekar. Som analytisk ingångspunkt har kiasmen en unik potential som hittills inte utforskats i högre grad i fråga om den romerska litteraturen.

Mitt avhandlingsprojekt har fokuserat mycket på den kiastiska vändpunkten i mitten av olika verk. Det är ett särskilt betydelsebärande ställe i texten med i regel tydliga metatextuella formanspelningar. För Ovidius står den symbolladdade grottan i centrum. Mitt arbete framöver består av att kartlägga och förstå grottans estetisk-symboliska funktion i den antika litteraturen, liksom dess förhållande till kiasmen. Genom att kombinera en filologisk närläsningsmetod och fransk poststrukturalistisk teori hoppas jag kunna belysa frågan från nytt håll.