Research Seminar

Frida Sandström

”Subjekt bortom begrepp. Carla Lonzis kritik av kritiken”

Med utgångspunkt i den italienska konstkritikern och feministen Carla Lonzis begrepp avkulturalisering (deculturazione) från 1970 vill jag diskutera vad det betyder att uttrycka de erfarenheter som faller utanför det kritiska subjektets auto-affektiva reflektion ¬¬– utan att samtidigt konceptualisera dessa som undantag. Ett sådant uttryck förutsätter en annan kritik än transcendental, individuell reproduktion. Genom kollektiva samtals- och skrivpraktiker föreslog Lonzi den polyfona tankens praktiska kritik som en mobilisering av historiskt överflödiggjorda erfarenheter. Med utgångspunkt i faktiska möten utgår hon från den omedelbara upplevelsen av sociala relationer – och självbilder – i ständig förändring.
Som tidigare konstkritiker var Lonzis resonemang tydligt: estetiska abstraktioner är förlängningar av sociala sådana; sexualitet, ras, klass, nationalitet, etcetera. För henne var det nödvändigt att förstå dessa sociala kategorier som del av en civilisation vars kultur enbart främjar ett fåtal och överflödiggör resten. Så menade hon också att det konstkritiska subjektet opererade i konsten; som varande alltför ensamt. (1953) Med avkulturalisering föreslog Lonzi därför en aktivitet som backar bandet i föreställningen om hur sociala relationer formas, med syfte att ge utrymme åt människor bortom existerande rigida begränsningar för subjektiv tillkomst.
Det var genom samtalen i den italienska separatistiska, decentraliserade och anti-auktoritära feministiska gruppen Rivolta Femminile som Lonzi föreslog kritiken av kritiken som en praktik. Här modellerade hon en helt annan kritisk praktik än den formella individens eller gruppens, vilket redan visades i det fiktiva samtalet mellan fjorton konstnärer i montageboken Autoritratto från 1969. Därmed tog Lonzi avsked från konstvärlden, varefter den praktik som hennes transkriberade montage i Autoritratto skisserade blev till vardag i Rivolta Femminiles informella möten och samtal under åren 1970–1975. I båda fall konfronterades formell ensamhet med de informella och historiska relationer som all reproduktion av individuell subjektivitet egentligen förutsätter.